Kategoriarkiv: Uncategorized

Falsk analog skadar Finlands och Euro-områdets ekonomi.

Budgetöverenskommelsen natten till den 26 mars innebär att Finland nu är offer för en farsot som drabbat Europa. ”Den Schwabiska hemmafruns” ekonomiska teori går ut på att statens ekonomi är som ett hushålls. Detta är i grunden falskt. När hushållen försöker minska sina utgifter under en lågkonjunktur innebär detta en spiral av privat åtstramning. Hushållen köper mindre, vilket minskar efterfrågan och i förlängningen innebär att företag får lägga ner med arbetslöshet som följd. När staten beter sig på samma sätt innebär det att ännu fler blir arbetslösa och tillväxten i ekonomin blir sämre.

Den 25 mars blev det klart att arbetslösheten i Finland är över 9 procent och sedan tidigare vet vi att inflationen är obefintlig. Detta är tydliga tecken på att den finska ekonomin inte mår bra, utan är i en stor lågkonjunktur. Tillsammans visar detta att det finns mycket ledig produktionskapacitet i landet och att det inte finns flaskhalsar som förhindrar dess nyttjande. Detta är ett stort slöseri med resurser, framtida generationers välfärd och människors värdighet.

Den ekonomiska forskningen är allt mer entydig att det enda sättet att komma ur en lågkonjunktur som dagens finska är genom en expansiv politik. Åtstramningspolitik gör mycket större skada än nytta. Tidigare forskning om negativa effekter av statlig upplåning har falsifierats och forskarna som stod bakom rapporterna har kraftigt modifierat sina resultat. Det är därför förvånande att den finska regeringen lägger fram ett budgetförslag som det nu gjort.

Erfarenheterna från Sydeuropa visar hur felaktig föreställningen att ett land med hög bruttoskuld får en dålig utveckling. En viktigt slutsats är att budgetunderskott och upplåning oftast är resultatet av andra problem än statens ekonomiska politik. Spanien är det bästa exemplet som fram till 2007 hade bra statliga finanser och låg upplåning. Ändå har landet drabbats hårt av finanskrisen. Starka statliga finanser är inte garantin för att klara kriser. I detta sammanhang kan det vara viktigt att påpeka att Greklands problem inte primärt beror på dåliga statsfinanser, utan dåligt fungerande ekonomiska institutioner.

Den åtstramningspolitik som genomförts i Europa har inte inneburit minskade offentliga skulder, snarare tvärt om. Detta för att kostnaderna för arbetslöshet ökar när allt fler blir arbetslösa på grund av åtstramningen. En expansiv politik ökar produktionen och därmed de offentliga intäkterna. Detta innebär att bruttoskulden minskar i förhållande till de offentliga intäkterna och landets produktionsvolym. Den åtstramningspolitik som genomförs i dagens lågkonjunktur riskerar istället att öka bruttoskulderna och är på så sätt kontraproduktiv.

I Sverige genomför Socialdemokrater och Moderater ett chicken race om vem som kan skada den svenska ekonomin mest. Ekonomer som stå vid sidan om hoppas och tror att de vet bättre och inte kommer genomföra politiken efter valet i år. Det exempel som vi ser i Finland idag när Socialdemokrater och Samlingspartister genomför samma förödande ekonomiska politik ger inte hopp. Det verkar som om politiker har medvetet valt att inte följa modern ekonomisk forskning och empirisk erfarenhet- Än en gång verkar Keynes ha rätt, politiker är slavar av sedan länge falsifierade ekonomiska teorier.

Efterlyses: Tvåarmade nationalekonomer

Det går en skröna där Franklin Roosevelt krävde att få tala med enarmade nationalekonomer. Han var trött på att de sade; -Å ena sidan och andra sidan (By the one hand or the other). För den som följer den nationalekonomiska debatten idag verkar det som han blivit bönhörd. Tyvärr vill jag tillägga.

Den nyvarande krisen i  Argentina visar på hur viktigt det är att kunna ha två händer. Ett bra tvåhandsanalys av krisen finns här. Världen är inte statisk och beroende på omständigheterna måste man använda olika åtgärder. I Sverige är det en diskussion mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om vilket ekonomisk politik som skall genomföras. Även här blir det en enhandsanalys. Den europeiska diskussionen om åtstramning och inflationshot är ett annat exempel på hur enarmade nationalekonomer tagit över arenan.

En tvåarmad nationalekonom skall kunna se flera saker samtidigt och förstå att var sak har sin tid. En ekonomi kan ibland ha ett problem på utbudssidan, det vill säga efterfrågan i ekonomin är större än utbudet. Detta hade Sverige på slutet av 1980-talet. Ibland är det tvärt om, problemet är på efterfrågesidan då efterfrågan är lägre än utbudet, vilket är fallet i Sverige idag. En tvåarmad nationalekonom känner till dessa skillnader. En enkel tumregel är. Hög inflation och låg arbetslöshet, utbudsproblem. Låg inflation och hög arbetslöshet, efterfrågeproblem.

En tvåarmad ekonom vet också att det finns skillnader mellan en mer normal konjunktursvängning och stora kriser på utbuds eller efterfrågesidan. Hen vet också att de normala svängningarna är svåra att parera eftersom insatserna tenderar att komma för sent. Därför är det viktigt med ett fungerande socialförsäkringssystem, inklusive a-kassa, som automatiskt ökar utgifterna i lågkonjunktur och minskar dem i högkonjunktur. Djupa kriser som dagens kräver mer dramatiska åtgärder för att få rätt på ekonomin.

Jag är övertygad om att världen hade varit bättre om makthavare hade vågat anställa fler tvåarmade nationalekonomer. Det finns alltid två sidor av ett mynt, men med en rätt tvåhandsanalys går det att prioritera fram rätt åtgärder.