Svar till Gunnar Hökmark angående åtstramningspolitik, och till i viss mån Marita Ulvskog

I Europavaldebatten med Marita Ulvskog hävdade Hökmark att krisen i Europa beror på slösaktiga regeringar i sydeuropa. Han för fram Tyskland som ett föredömme istället. Hökmark bevisar på detta sätt att nationalekonomi är en vetenskap, då inteligenta människor som han inte har greppat hur ekonomin hänger ihop.

Tyskland har fört samma ekonomiska politik som Sverige gjort de senaste 20 åren. Åtstramande bugetpolitik med stort bytesbalansöverskott. Statlig budgetöverskott och bytesbalansöverskott hänger ihop. Om staten har ett överskott måste den privata sektorn ha ett underskott och en del av detta visar sig i bytesbalansöverskottet.

Ett land skall inte långsiktigt ha ett bytesbalansöverskott eftersom detta är skadligt för världsekonomin. Då jorden inte har ett överskott mot rymdens måste ett lands överskott motsvaras av ett annat lands underskott. På kort sikt kan detta vara försvarbart. Ett land som investerar kraftigt i utveckling får ett underskott, men detta kommer att vändas till ett överskott när investeringarna ger avkastning.

Tyskland kan i stället för förebild sess som en del av problemet. Så länge Tyskland har ett bytesbalansöverskott kommer de skuldtygnda länderna inte kunna exportera i den utsträckning som behövs. Detta visar sig också i att deras förbättrad bytesbalans främst beror på minskad import.

Spanien är det bästa exemplet på att Gunnar Hökmarks tes är fel. Spaniens ekonomi hade till det yttre goda förutsättningar 2007. Landet hade låg statsskuld och en budget i balans. Problemet var de stora privata skulderna, främst i bostäder. Dessa var resultatet av en kraftig utlåning av bankerna.

När finanskrisen bröt ut 2007/2008 fick bankerna problem och började kräva tillbaka lånen, samtidigt som låntagarna självmant började betala tillbaka lånen. Detta skapar en så kallad skuld deflation. När låntagare betalar tillbaka sina skulder innebär detta en åtstramning genom att penningmängden minskar. Bankerna skapar pengar när det lånar ut, och förstör pengar när de låntagarna amorterar.

Den nedgång i spanska ekonomin som skedde innebar dels att bankerna började få problem, samtidigt som ökade utgifter för lågkonjunkturen började urholka statsfinanserna. När sedan Spanska staten var tvingad att rädda bankerna överfördes de privata lånen till staten. Detta påminner om den svenska krisen i början av 1990-talet.

I Spanien förvärrades krisen, på samma sätt som för Sverige på 1990-talet, av en fast växelkurs. Spaniens största problem är att de inte kan trycka egna pengar för att betala skulderna. Detta löstes av ECB som har lovat att stå bakom de nationella statslånen.

Gunnar Hökmark, det finns en bra regel att tänka på om man vill tänka på nationalekonomi. ”Mina utgifter är dina inkomster. Dina utgifter är mina inkomster”. Detta innebär att om jag stramar åt min ekonomi så minskas dina inkomster. Då kommer dina utgifter att minska och mina inkomster minskar ännu mer. Detta leder inte till företagande och utveckling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *