Stark krona och Riksbanken. Problemet är underkonsumtion

Läste idagens Svenska Dagbladet att exportindustrin har det svårt på grund av att kronan är stark och att de har problem att långsiktigt anpassa sig till det. Idag är Eurokursen cirka 8,80 och pappersindustrin anser att den måste ligga på mellan 9,10 och 9,20 för att de skall vara konkurrenskraftiga om inte lönerna i Sverige ökar i lägre takt än i Tyskland och Finland.

Det som jag tycker är intressant är frågan de inte ställde, varför är kronan stark? och vad kan vi vänta oss av det i framtiden? En valutas värde bestäms långsiktigt av valutaområdes bytesbalans. På kort sikt, som kan vara många år, påverkar också investeringsströmmar valutan, men för en liten öppen ekonomi som den svenska bör detta främst generera kortsiktiga förändringar eftersom möjliga investeringsobjekt för utlänningar är små relativt världsekonomin.

Diagram över sparkvot och investeringskvot i Sverige

Spar- och investeringskvot i Sverige 1950 – 2012

Det som är oroväckande i många aspekter är att Sverige sedan 1990-talet har haft ett kraftigt bytesbalansöverskott, motsvarande 5 procent av BNP. Detta innebär att 5 procent av det vi producerar ger vi till utlänningar gratis. Jämför vi med hela perioden från 1950 till nu ser vi att sparkvoten legat på 25 procent utom under krisåren på 1970-talet och 1990- talet. Det oroväckande är att investeringarna sjunktit kraftigt efter 1990-tals krisen och har varit mellan 15 procent och 20 procent. Bytesbalansöverskottet beror tydligen på minskade investeringar i Sverige.

Ett sådant stort byteesbalansöverskott över en så lång tid borde innebära en stark svensk krona. Detta innebär i sin tur minskad export, vilket är vad pappersindustrin orroar sig för i artikeln, och ökad import. Av någon anledning är detta inte det som sker. Bytesbalansöverskottet har varat i 20 år och kronan har gradvis blivit allt starkare. Om vi endast skall utgår från nationalräkenskaperna, vilket vi inte skall ekonomisk politik måste bygga på många infallsvinklar, så måste vi fråga oss varför har Sverige underkonsumerat under 20 år?

En förklaring som Lars EO Svensson ger uttryck för i en serie blogginlägg på Ekonomistas, med en sammanfattning här, är att Riksbanken har bedrivit en åtstramningspolitik som lagt inflationen på en genomsnittlig nivå på 1,4 procent i ställer för 2 procent. Detta kräver en högre ränta, vilket i sin tur genererat ökad finansiell efterfrågan på svenska kronor, men också hämat tillväxten. En tolkning som Lars EO Svensson inte funderar kring är att detta måste i sin tur leda till lägre intresse för att investera i Sverige.

En liknande förklaring från den finansiella sidan ger Lennart Erixon i denna uppsats. Han visar att finanspolitiken i Sverige har varit kraftig åtstramande vilket lett till ökad arbetslöshet och minskad produktion. Detta stämmer väl med statistiken som visar att staten haft överskott i finanserna 10 av de senaste 15 åren, varav två år var underskottet felräkningspengar.

En kraftig åtstramningspolitik sedan 1990-talskrisen har inneburit minskad konsumtion och hög arbetslöshet. Detta har i sin tur sänkt investeringarna i Sverige under den normala nivån och skapat en situation av underkonsumtion under 20 år. Nu återstår endast en del till i dilemat, varför har hushållen så stora skulder?

Ett enkelt sätt att förklara hur skulderna uppstår är att exportintäkterna hamnar på bankernas inlåningssida. Detta ökar Bankernas möjlighet att låna ut. Eftersom staten går med överskott, och den höga räntan gör det olönsamt att investera i produktion, lånar bankerna ut till hushållen vars skulder ökar. Modellen är förädisk enkel och vid en första anblick verkar emperin stödja det. Därför kräver detta en djupare undersökning och förståelse av bland annat peningflödena.

Emperin som stödjer tesen ovan är att hushållens skulder ökar och bankernas vinster ökar eftersom de i princip bestäms av räntan på utlåningen minus räntan på inlåningen vilken ökar med volymen. Lars EO Svenson visar, här och här, att hushållens ekonomi är stark. Riksbanken har förvärrat hushållens ekonomiska ställning genom att hålla en för låg inflation som minskat den reala amorteringen av skuldera. Trots detta har belåningsgraden minskat sedan 1970-talet och hushållens tillgångar är dubbelt så stora som skulderna.

Sammanfattningsvis kan vi säga att Sveriges ekonomiska problem är underkonsumtion som beror på en åtstramningspolitik som skett under de senaste 20 åren. Detta har lett till ökad skuldsättning hos hushållen något som motverkats av att hushållens tillgångar också ökar. Det allvarliga är att den ekonomiska politiken som drivits av regeringar och Riksbanken har lett till en historiskt höga arbetslöshetstal under en lång tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *