månadsarkiv: november 2013

Hur bra det låter hur fel det är

Angela Merkel pratar om ”die Swäbishe hausfrau”, Magdalena Andersson om att man inte skall låna för att sänka skatten. Olie Rehn säger att vi inte skall skuldsätta framtida generationer. Alla är inteligenta människor, men ändå blir det så fel när de pratar statsbudget. De flesta av alla dessa felslut beror på att man lockas dra en falsk analogi mellan ett hushålls ekonomi och samhällets.

Varje Svabisk husmor vet att när intäkterna minskar så måste man minska utgifterna och spara. Problemet är att om alla gör det minskar efterfrågan totalt och då blir husmorns man arbetslös och inkomsterna i familjen minskar ännu mer. Tack vare arbetslöshetstödet så kan kan familjen överleva, samtidigt som efterfrågan inte störtdyker. Ännu bättre hade det varit om någon skulle kunna kompensera den minskade efterfrågan med att öka sin. Denna någon brukar vara staten. Staten är den enda som kan öka sina utgifter trots låg efterfrågan. Detta på grund av att staten har möjligheten att låna från sin egen bank, i egen valuta, centralbanken eller Riksbanken. Det är inte alltid detta recept är riktigt. Det krävs att efterfrågan är låg i ekonomin som idag.

Det är dumt att låna för att sänka skatter. Det finns alltid bättre och sämre sätt att öka efterfrågan i en ekonomi. Jag börjar luta åt att jobbskatteavdragen har oavsiktligt räddat den svenska ekonomin från en högre arbetslöshet. Regeringen har fört en stram finanspolitik och arbetat på att betala av statskulden. Hade man inte sänkt skatterna hade åtstramningen i värsta fall blivit ännu hårdare. Avdraget är också fördelningspolitiskt rätt bra då det ger en relativt hög skattesänkning för låg och medelinkomsttagare, till skillnad från en höjd brytpunkt. Även om det kan finnas bättre sätt, behöver sänkt skatt inte vara ett dåligt alternativ.

Lånar vi kommer vi sätta våra barn i skuld. Detta är dubbelfeltänkt. Dels kommer låneskuldens storlek jämfört med BNP och skatteintäkterna minska om den används för att öka efterfrågan. Vinsterna av denna ökade efterfrågan kan lätt uppgå till högre värden än skulden. Detta innebär att den skuld som nästa generation får blir mindre än den vi lånade. Dels kommer både skulden och tillgången att lämnas över till nästa generation. Lånar jag staten pengar idag kommer min son att ärva skuldebrevet och staten kommer att betala tillbaka till honom. Det vill säga både långivare och låntagare finns i nästa generation. Detta innebär en framtida inkomstöverföring från låntagare till långivare, men ingen inkomstomfördelning mellan generationer.Det är snarare är det tvärt om. Drar vi åt för mycket nu kommer vi aldrig kunna ta tillbaka den tillväxt som går förlorad och då får kommande generationer lägre levnadsstandard.

I detta sammanhang brukar man också nämna det som kallas Ricardo ekvivalensen. Den innebär att om skatterna höjs, kommer medborgarna att misstänka att skatterna kommer att höjas i framtiden och öka sitt sparande lika mycket som staten lånar. Detta kan mycket väl vara riktigt, men det finns få empiriska belägg. De empiriska belägg som finns pekar snarare åt andra hållet. Experiment visar att människans tidbild är relativt kortsiktig, oftast något år.  Experiment visar också att människan har dålig impulskontroll. När pengarna finns på bankkontot är det frestande att ta ut dem och köpa en ny spelkonsol eller bil. Detta tyder på att sparandet inte kommer öka så mycket att den expansiva finanspolitiken blir ineffektiv.

Bara för att ett ekonomiskt resonemang låter rimligt behöver det inte vara riktigt. Analogin mellan ett hushålls ekonomi och nationen är frestande, men den är ändå felaktig. När någon gör en sådan jämförelse, vet de inte vad de talar om eller gör de ett demagogiskt trick för att argumentera för något som inte har med ekonomi att göra. Även om resonemangen är logiska och förs inom ekonomiska modeller är det viktigt att fråga om de är empiriskt belagda och vilka de viktiga antaganden är för att få resultaten.

 

En ny ekonomisk berättelse

På en middag i veckan råkade jag uttrycka min förvåning över att det endaste är den högerliberala ekonomiska berättelsen som berättas av de stora partierna i Sverige. Den alternative vänsterliberala, liberal för att den inte är antikapitalistisk, och som omfattar flera kända nobelpristagare i ekomomi får inget utrymme. Jag fick frågan var en icke-ekonom kunde läsa mer om detta. Tyvärr blev jag svaret skyldigt, delvis därför att jag startade denna blog för att för mig själv utveckla en vänsterliberal berättelse om Sverige. Idag skall jag försöka ge ett litet svar på frågan.

Den ekonomiska berättelsen som har varit tongivande de senaste 30 åren är den om kapitalismens förträflighet. Den bilden är sann. Vårt ekonomiska system har givet oss saker som bara för 200 år sedan skulle anses var otänkbara. Det finns dock andra viktiga kapitel i berättelsen som har utelämnanat. Kapitalismens baksida. Det ekonomiska systemet har också get oss monopolvinster, arbetslöshet och klimatproblem. Den vänsterliberala berättelsen berättar också varför det är så och varför vi inte kan lämna ekonomin för sig själv. Budskapet är att Marknadens osynliga hand måste sitta på lagens långa arm.

Under de senaste 20 till 30 åren har ett nytt forskningsområde inom nationalekonomi växt sig starkt, beteendeekonomi. Idag är det ett av de mest spännande områden och Ekonomipriset har flera gånger under 2000-talet gets till forskare i denna tradition. Det finns ingen sammanfattande teoribildning inom området och därför är det svårt att byta ut den traditionella neoklassiska mikroteorin mot denna. Beteendeekonomin har redan falsifierat de traditionella mikroekonomiska antaganden och även visat att antaganden leder till felaktiga ekonomiska slutsater.

Nobelpristagarna Akerlof och Shiller gav 2009 ut boken Animal Spirits där de analyserar hur makroekonomin och ekonomisk politik påverkas av den aktuella beteendeekonomiska forskningen. De utgår från fem begrepp som är viktiga för människans beteende.

  1. Framtidstro (Confidence).
  2. Rättvisa (Fairness).
  3. Korruption och dåligt uppförande (Corruption and Bad Faith).
  4. Penning illusion (Money Illusion).
  5. Berättelser (Stories).

Jag skall kort försöka förklara dessa begrepp. Framtidstron innebär att om vi tro att framtiden är god så kommer vi att ta större risker och investera och handla mer. Vi kommer troligen att spara mindre eftersom vi hoppas att det kan den goda framtiden fixa åt oss. Har vi en dålig framtidstro tar vi mindre risker och göra färre investeringar.

Rättvisa är viktigt. Upplever vi oss orättvist behandlade bler vi sura. I arbetslivet innebär detta att vi arbetar sämre och forskningen visar att arbetsgivare tenderar att sätta löner så de skall upplevas som rättvisa och inte efter marginalkostnaden. Detta för att bevara arbetsmoralen. Även utanför arbetslivet är rättvisa viktigt, upplever stora grupper i samhället att de är orättvist behandlade kan det leda till sociala oroligheter eller ett polariserat vi och dom samhälle. En kul fotnot är att rättvisa inte endast är något människor tycker är viktigt. Experiment med hundar visar att om två hundar får göra samma trix och endast en får belöning, när den andra ser på, som slutar den som inte får belöning att göra trixet.

Korruption och dåligt uppförande gäller kanske inte alla, men det finns tillräckligt många personer som sneddar i kurvorna för att uppnå fördelar som skadar ekonomin. Det kan vara företag som gräver ner miljöfarligt avfall på tomten eller säljare av hälsovådliga produkter. Säljaren har ofta bättre information om produkten än köparen har. Ett vanligt exempel är köp av begagnade bilare eller hus. Det är lätt att säljaren glömmer berätta om fel på den begagnade produkten.Oberoende om det är olagligt, omoraliskt eller bara är en del av världen innebär detta problem i den dagliga ekonomin.

Penning illusionen är ett mer tekniskt begrepp. Det innebär att människor tenderar till att titta på det nominella priset på en vara eller sin lön, istället för den reala. Detta innebär att man har svårt att acceptera en löneminskning i nominella termer, eller att företag inte gärna sänker sina nominella priser, medan det fungerar bra om löneökningen, prisökningen, är lägre än inflationern. Detta innebär att det finns ett val mellan inflationsnivå och arbetslöshetsnivå.

Berättelser är viktiga för hur vi människor bildar oss en uppfattning av världen. En dominerande berättelse om att fastighetspriser aldrig sjunker ökar risken för en fastighetsbubbla. Den dominerande ekononomiska berättelsen de senaste 30 åren om kapitalismen har påverkat hur människor handlar och resonerar i ekonomiska termer. Det krävs en ny berättelse om både kapitalismen och den moderna svenska ekonomiska historien. På den senare berättelsen har jag skissat här.

Det finns ett begrepp till som jag vill ta upp, impulskontroll. I många sammanhang vet vi som individer hur vi skall handla, men när vi hamnar i den tänkta situationen blir det ofta fel. Ett enkelt exempel är att vi bestämmer att inte köpa godis när vi fredagshandlar, men väl framför godisdisken i affären åker det ner något ändå. Även vårt problem med att spara för pensionen hamnar i denna kategori. Vi vet att vi skall spara till pensionen, men det finns dyker den kostymer upp i affären och så försvinner pensionssparandet den månaden.

De begrepp som jag tagit upp i denna blogg är empiriskt belaggda både i modern beteende ekonomisk forskning och inom andra samhällsvetenskaper. Slutsatsen av dessa begrep är att en marknadsekonomi har visserligen underbara egenskaper i att skapa välstånd, men taget för sig själv kommer den också skapa sin stora problem. En fungerande marknadsekonmi måste regleras och korrigeras. Staten, och i Sverige kommuner och landsting, har en viktig roll i detta. Man kan säga att marknadens osynliga hand måste sitta på lagens långa arm. Detta fungerar både i mikroekonomi och makroekonomi. De makroekonomiska konsekvenserna är ofta alvarligast eftersom de påverkar alla. Begreppen ovan visar att marknadsekonomin tenderar till att aldrig befinna sig i jämnvikt, och med jämna mellanrum skapa stora ekonmiska kriser om den inte regleras och om staten inte aktivt motverkar dessa tendenser.

En invändning som kommer mot detta resonemang är att visserligen är marknadsekonomi inte perfekt, men det finns inget som säger att en politiker tar ett bättre beslut än individen. Det är en alldeles korrekt observation, men den missar alternativet. Forskning visar att kollektiva beslut har en stark tendens att bli bättre och mer rationella än individuella, även om det kan gå fel även här. Frågan skall ställas, kan en politisk församlig som fattar beslut enligt ett överenskommet regelverk fatta bättre beslut än en individ. Här är svaret att det finns många tillfällen då det är så.